Old

gör jag fel, ska jag ringa och säga förlåt för jag inte har velat träffa han ?

finns tankar ända sen jag fyllde år, då alla tjatade på mig. '' men gå ut och säg tack iaf. kan du inte ringa han då eller smsa han ? '' mitt svar är nej. jag vägrar. är de ingen som förstår mig. jag vill verkligen inte, då när jag blev sviken hela tiden sa ni att jag skulle säga ifrån. tillslut gjorde jag de också. men nu, nej då duger inte mitt val ? förstår ni inte hur jobbigt de är att få höra. '' men nästa gång du kommer så har jag fått lön så då lovar jag att köpa de och de till dig. jag ringer dig på torsdag och så bestämmer vi hur helgen ska bli''  så blev de aldrig, fick aldrig dedär sakerna, den där torsdagen har inte kommit än. till en del säger jag att min pappa heter si och så, bara för att undvika att dra upp allt igen. erik, han har funnit här för mig sen jag var fyra år. tagit hand om mig, köpt mig saker och tagit med mig på semstrar. han har jag träffat mer än vad jag har träffat dig. du kenneth, är min riktiga pappa, men jag själv tycker inte du förtjänar att bli kallad pappa, inte efter allt du gjort och alla du sårat. och smsen jag får av dig, de får mig att må illa, jag läser de inte ens, trycker på ''radera'' direkt. har raderat ditt nummer från min kontakt lista. vill radera dig ur mitt liv. men så kommer de aldrig bli eller hur ? du kommer alltid finns där, som ett sår som aldrig läker. jag saknar dig inte överhuvudtaget. hoppas du inte förstör mitt sommarlov nu, eller nån annan på den sidan släkten..