Old

kärlek är inget annat än falskt.

Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling 
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre 
Det kommer annat emellan och det är bra

jag stänger av ett tag, jag är dels sjuk och jag pallar inte med verkligheten just nu. Hörs nästa veckan eller något ♥

när väl tänker efter så är saknaden bara större än vad jag trott, efter allt som varit och är.

du vet när du ser på mig att något är fel ? då du bara sätter dig brevid mig, tar mig i handen och säger att allt kommer bli bra. inga frågor, ingenting. allt kommer bara bli bra. jag behöver den handen i min hand nu.

Jag är så himla trött på att få skit när jag ingenting gjort fel. Jag fråga för jag har RÄTT till det där, men icke. Du kanske inte förstår att tonåringar kanske kostar en del. Jag pluggar och kämpar varje dag men till vilken nytta när du inte ens kan vara stolt över mig eller stötta mig. Så fort man öppnar sig, behöver hjälp eller något liknade är allt jag får en arg röst som skriker på mig. Och kom ihåg - du som aldrig stötta mig i de svåra jag haft, du som alltid ville tvärt emot mig och förstod mig inte fick tillslut som du ville, (och jag är glad över de men ändå) så kom inte och var "svartsjuk" eller något. Så sjukt trött på att gråta mig tills sömns pågrund av dig. Lägg bara ner, du som förlorar på det.

men det pirrar i magen och leendet på läpparna blir bara större.

det är vid sånahär tillfällen man önska att man hade någon som gjorde en starkare, som man kunde ringa mitt i natten och bara gråta ut och tala om vad som har hänt även om man lovat att inte säga något till nån. men jag tar min bok istället och skriver ut känslorna i hopp om att en vacker dag går allt över.

10 år sen. mina tankar går till er drabbade idag ♥

when you really matter to someone, that person will always make time for you. no excuses, no lies and no broken promises.

så många blandade känslor nu. allt jag kan säga är att jag har världens finaste, omtänksammaste, underbaraste och helt klart bästa vänner. så glad att just ni finns i mitt liv. tack för allt - jag älskar er.

Ni som har läst min blogg sen ungefär ett år tillbaka vet hur dåligt jag mådde förra sommaren när jag fick mitt hjärta krossat. Sen dess har jag byggt upp murar som ingen skulle kunna bestiga och ta mitt hjärta och sedan förstöra det igen. Men det finns en viss liten idiot som lyckades göra det och ikväll fick jag reda på sanningen och den sved så det är fan äckligt. Att det ens finns människor som orkar stå ut med sig själv efter att göra något sånt, att det ens finns folk som vågar göra något sånt.

you should know I'm ready when you're ready for me and I'm waiting for the right time. for the day I catch your eye, to let you know, that I'm yours to hold.

(broken). I hate this, every single minute. I want you to want me, I need you to need me and I need you to love me back. and all of this stuff. GAH, I am going crazy just cuz I miss you right now and every other time of the day? I said to you before that I don't want this feelings, I hate it more then anything. I just can't help it, baby.

Ni vet den där känslan när man bara hatar han mest i hela världen och bara vill slå till han flera gånger (och alla jävla brudar och alla andra förhinder som står i vägen för att få komma åt hans hjärta) för alla gånger han gjort fel och för allt han inte gjort. Och för att få han att fatta hur fan man känner sig när han varken bryr sig eller lyssnar ett jävla piss. Det värsta ju att han hela tiden ser att något är fel och sen kommer han där med sitt jävla fina leende och sen kysser en och man bara släpper allt ett tag för just då, då är det riktigt bra. Då finns inte dom där äckliga känslorna kvar längre. När man just stått i hans famn och fått några sekunder underbar kärlek vänder han ryggen och går iväg så kommer den där andra äckliga känslan tillbaka. fan vad kärlek borde heta kräklek.