Old

att ligga och gråta hejdlöst för man är rädd för att göra fel, begå misstag, kanske förlora något/någon eller för att rätt personer varken stöttar eller hjälper mig så jag kan komma bort och få börja. Eller varför inte bara vara rädd för de som är, som kommer att ske, för att ta nya chanser. Det är inte rättvist att ha de så, ingen ska ha så, ingen. Välkommen till mitt huvud, mina tankar och känslor för stunden.