Old

Du vet ingenting om kulorna mot hjärtat. Du trotsar allt, du finner tröst i att kasta stenar mot skörheten i människan, som i mitt fall är svagare än andras. Du, tro mig, om jag var tvåtusen meter längre skulle jag trampa på dig tills ditt röda blod täcker alla väggar omkring oss, även alla väggar som stått upp för dig, tagit emot dödade kulor. De allra starkaste och vitaste väggarna kallar du vänner.  Alla osynliga slag som träder fram bland snön från dina fina ord, som egentligen bara är en mask för dig. Ännu en ful falsk mask skapad av lögner.