Old

"Jag kan inte sätta ord på det som inte går att förklara. Jag har för längesedan bestämt mig för att det alltid kommer att vara. Aldrig du. Men vad som som sårar mig allra mest är att se dig, höra ditt namn och påminnas. Att finna en ny människa i den jag trodde var du. Det är något fel på dina ögon men det är bara jag som ser. Något jag inte kan förklara, något jag inte kan få bort. Men jag tror jag gjort det rätta fast jag gjorde det. Försent. Allt som är och allt som varit, allt vi tänk och allt vi drömt om. Alla våra planer. Dom sprack. Och allting som du fann, allting som du tänkte, allt som du vann, allt som du förlora och allt du kände. Allt du varit. Jag vet att du gav mig all din kärlek. Kanske räckte det inte till. Eller så räckte det till för mycket. Du kastade dig in i något du aldrig klarade av, men du vill inte erkänna det. Fortfarande inbillar du dig själv att du är den som var rätt, som fortfarande är. Det Finns ingen kontroll kvar längre och jag glömmer bort att andas. Det gör ont att se dig såhär. Det gör det verkligen."
(http://ohstefanie.devote.se)