.
Det är så svårt alltihop, ska jag inte eller ska jag ? Jag vill innerst inne, men endå inte. Du sårar mig så mycket men endå så får du mig så himla glad på samma gång, det är sinnessjukt. Det som får mig att stanna är mitt löfte, att alltid vara vid din sida så du har någon att luta dig mot och jag älskar dig så, du älskar mig också ellerhur? Jag vet det, för du har sagt att du gör det och att du också alltid ska finnas vid min sida. Hoppas att du också tänker hålla det precis som jag. Men som du sa när vi satt och prata på stenen och titta ut över sjön "vi båda vet att vi inte klarar oss utan varandra, vi tycker om varandra så mycket och det kommer alltid att finnas kvar" och jag tror på dina ord, dina meningar, jag litar fullt på dig.
Egentligen gör du mig så osäker, men endå glad så kanske är jag lycklig när jag är med dig. Jag har inte vågat se det förut för jag är rädd för lyckan, jag är så rädd för jag förtjänar inte dig. Du är alldeles för underbar och jag är också rädd att du ska se mig så som jag ser mig. Jag vill bara att du ska hålla om mig och viska att du älskar mig, att du ska göra allt bra igen och att jag inte behöver hata mig själv.
<3
