Old

Läste dessies blogg idag, ni vet hon har skrivit om anorexia. (Om inte kan ni läsa de HÄR) Då kom jag och tänka på att jag själv har varit i den sitsen förut. Fast alltså, jag varken stoppade fingrarna i halsen eller låg inne eller fick tvångmatas, eller jo ibland tvångmatades jag..

Men ja vikten bara ramlade, lixom man ska inte gå ner 4 kilo på 2 dagar ellerhur ? Jag hatade bara min kropp ett tag (det var i höstas detta hände men de är bra nu), alla vänner och familjen såg en pinnsmal tjej medans jag såg mig själv i spegeln med stora lår, världens kula på magen, feta armar, dubbelhaka och tjocka kider osv. Så jag valde att sluta äta bara sådär, åt i stortsett ett mål om dagen. Ibland bara nått glasvatten och sen ljög jag om att jag hade ätit en massa i skolan. Och i skolan ljög jag för vännerna och sa att jag har ätit hemma.

Allt blev bara en ondcirkel, en ond vana att inte äta. Gick hos skolsyster flera gånger i veckan och vägde mig och pratade efter som jag har lite problem med Kenneth (min biologiska pappa) och vi antog att de var därför jag sluta äta för de hände mycket saker som hade med han att göra. Det var det också delvis + att jag tyckte jag var tjock.

Skolsyster sa en dag att om jag håller på att gå ner såhär mycket i vikt varje vecka så kommer de leda till anorexia. Jag vägde då ca, 43 och skulle ha vägt ca 55-60 kg. Ringde direkt till mamma och talade om vad jag just fått veta och bröt ihop ute på en bänk i skolan. Inte förens då insåg jag vad jag hade hållt på med, hur farligt de var. Vänner började ha koll mer på mig i matsalen, vägrade gå ifrån matsalen förens jag ätit upp en normal stor porton och vänner pratade med läraren som också var med och stötta mig i dehär. Fick råd av skoldoktorn hur jag skulle äta frukosten osv eftersom jag hade svårt att bara börja äta normalt igen.

Efter en månad hade jag börjat gå upp dom kilon jag tappat på 2-3 månader. Och idag väger jag ca 55 som jag ska göra och jag äter väl fortfarande inte normalt men jag äter iallafall några gånger per dag även om de inte är mycket. Idag är jag stolt över min kropp och trivs i den. Även om de inte var så super allvarligt så var de en svår tid att gå igenom. Men söker man hjälp så går allt bra.

Var bara tvungen att skriva av mig lite och dela med mig om hur jag har haft de. Tänk på att man är fin oavsett hur man ser ut! Nu ska jag iallafall sov gott och de tycker jag ni också ska göra! ♥ / Sanna


Open your eyes
To the beauty around you
Open your mind
To the wonders of life
Open your heart
To those who love you
And always
Be true to yourself