jag var bara en pusselbit i ditt onda spel.

Jag lät dig fortsätta, lät dig leka med mitt hjärta, även om du spelade så bra att du stundtals gick på det själv. Jag kommer alltid att bära på den synden att jag stannade kvar så länge. Samtidigt vet jag, att ingenting i ett hjärta förblir helt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0