det var du som förlorade, inte jag.

"jag har alltid skakat på huvudet och alltid lyckats famla bort mig bland tankar och känslor, alldeles för stora för att kunna hantera. vi sa att vi en dag skulle försöka att måla världen i våra egna färger, men jag står fortfarande på tå för att försöka nå månen med penseln jag en gång fick av dig. måla leenden, färglägga allt grått och skratta tills magen värker , bara för att kunna dölja det som bankar bakom stängda hjärtan."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0