Old

1.2.3 försöker lugna ner mig efter nån timma med tårar rinnande nerför kinderna och tusen tankar i huvudet. Ja, allt är inte så lätt jämt i min lilla värld. Speciellt inte när man har en förälder som ehm inte är helt frisk eller vad man ska säga ? .. Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Allt kom som en chock. Fast ändå inte , jag var ju förberedd på de lite grann, ville bara få det bekräftat. Så jag mår faktiskt väldigt bra ändå, helt ärligt jag mår toppen.

& som jag har sagt miljoner gånger, jag har verkligen världens bästa vänner och jag är så himla glad att jag har dom. & mamma, jag älskar dig miljader varv runt jorden och tillbaka igen, du är bara så bäst! ♥ / Sanna

Godmorgon (?)!
Jag vaknade för inte så länge sen och jag ligger fortfarande kvar i sängen och göttar mig. Har inte en aning om vad som händer idag faktiskt, någon som har nått förslag ? Hällefors suger faktiskt, finns INGENTING att göra. Nu ska jag göra ett musik inlägg till er sen äta frukost! ♥ / Sanna



så trött på att bli behandlad såhär,
har du inte förstått att du gör mig illla ?
allvarligt, jag orkar faktiskt inte längre ..
 

Du vet känslan av att fingrarna inte kan hålla sig borta och
skrattet som alltid ligger innanför läpparna och väntar att få brista ut och i
magen har fjärilarna byggt bo och deras färger ger livet extra krydda ?

Det är kärlek.
Det är så du får mig att känna.



bilden ska visa LOVE för en som inte fattar.

dina armar om min midja.
dina läppar mot mina.
din hand i min hand.
dig tätt intill mig.

de finns ingen som är som du.
jag tycker om dig så sjukt mycket & jag saknar dig ♥ ...

''kan de inte bara vara okej ibland att göra det ? ...''

Jag skulle gärna vilja ha ett rakt och ärligt svar,
för modet att bli sviken igen, det har jag inte kvar.

When you try your best but you don't succeed,
when you're too in love to let it go..
jag ska sluta hoppas, jag tror inte på kärlek längre.
allt bara skiter sig och det är jag som blir sårad och
gråter tills jag somnar. jag orkar verkligen inte med dethär.


godnatt! ♥ / sanna

jag skickar brev till en adress som inte finns längre, och jag får bara breven tillbaka med samma frimärke som när jag skickade dom till dig. ibland undrar jag om det är du som skickar tillbaka dom, ibland undrar jag var du är? varför stöter du bort världen? vem är jag nu i ditt liv? förr var jag ditt liv. om inte det, var jag väl någon hjältinna. jag ser världen ur en annan vinkel och det har räddat oss båda. men inte breven. var tar dom vägen sen? det är ju bara papper, lika svagt som ditt hjärta. du gav upp och jag står kvar med ett rivet hjärta, som du lämnade som ett bevis på dina känslor som rev djupa sår i huden. men de fick aldrig läka, du gav det inte ens en chans. jag gav mina, alla jag kunde, för att slippa tänka på dig, på oss...



ny ''logga'' på bilden .

du har fått fram "den där känslan" i mig igen.
utan att du inte ens har sagt något speciellt.
jag fattar inte ens hur du har lyckats.
men du har fått mig lycklig - igen.

c a u s e  I ' m  y o u r s  t o  k e e p  i f  y o u   w a n t  t o

varje gång man förlorar (förlora behöver inte betyda att någon har dött utan att man kanske blivit lämnad kvar eller nått sånt.) någon, så står det alltid tusen åter eller hur ? men varför måste det vara så svårt att accpetera att den personen inte kommer att komma tillbaka ? när man vet att det finns tusen andra och säkert så mycket bättre där ute någonstans.

jag har svårt att acceptera att man förlorar någon (vem har inte det lixom ?...) men den här gången gick de helt okej trots allt. massa tårar och sömnlösa nätter. men jag mår bra, ganska bra faktiskt. för de finns ju så många andra där ute som är mycket bättre.


rörig text kanske, men var bara tvungen att skriva.

’’bilden på dig, det är inte du, det är ett jävla skal’’

När jag fick den kommentaren, det var då det slog mig, det är inte jag, så som jag är idag och som jag var för en månad sen är så stor skillnad. Så mycket har hänt på så kort tid, jag vet inte ens hur jag mår längre. . Vet knappt vad jag ska skriva, hittar inte de rätta orden, allt blir bara fel och rörigt.

Allt kommer bli bättre snart, bara jag får nyår överstökat och januari månad börjar och mamma ska hjälpa mig med några saker så kommer livet bli bättre. I alla fall så får jag bort en sak ur livet, resten löser jag på annat sätt.

Och jag ska försöka att hitta tillbaka till mig själv även om de inte kommer bli lätt så ska jag nå det målet. Jag ska även försöka bättra mig på att höra av mig, försöka våga mer, alltså typ att säga vad jag tycker osv just nu sitter jag mest tyst som en näbbmus känns de som. För att lyckas så måste man ta risker, så jag ska lära mig att ta risker.

  

Måste bara säga förlåt till alla jag sårat på nått sätt eller skitit i totalt osv, de är inte meningen att de skulle ha blivit så, jag är ledsen. Jag älskar er, ni vet vilka ni är.

Och jag måste verkligen säga förlåt till en person som känner mig allra bäst, jag är ledsen att de har varit som de har mellan oss. Det har gjort så ont varje gång vi har tjaffsat/bråkat, varje gång så gråter jag länge för jag är så rädd att förlora dig, för om jag förlorar dig så förlorar jag allt. Så förlåt, jag kommer alltid att finnas, oavsett vad för det har jag lovat och jag kommer hålla det.
Jag älskar dig – glöm aldrig bort det.

♥ 

flumsanniii!

En känsla utan ord