Old

Det är så svårt alltihop, ska jag inte eller ska jag ? Jag vill innerst inne, men endå inte. Du sårar mig så mycket men endå så får du mig så himla glad på samma gång, det är sinnessjukt. Det som får mig att stanna är mitt löfte, att alltid vara vid din sida så du har någon att luta dig mot och jag älskar dig så, du älskar mig också ellerhur? Jag vet det, för du har sagt att du gör det och att du också alltid ska finnas vid min sida. Hoppas att du också tänker hålla det precis som jag. Men som du sa när vi satt och prata på stenen och titta ut över sjön "vi båda vet att vi inte klarar oss utan varandra, vi tycker om varandra så mycket och det kommer alltid att finnas kvar" och jag tror på dina ord, dina meningar, jag litar fullt på dig.

Egentligen gör du mig så osäker, men endå glad så kanske är jag lycklig när jag är med dig. Jag har inte vågat se det förut för jag är rädd för lyckan, jag är så rädd för jag förtjänar inte dig. Du är alldeles för underbar och jag är också rädd att du ska se mig så som jag ser mig. Jag vill bara att du ska hålla om mig och viska att du älskar mig, att du ska göra allt bra igen och att jag inte behöver hata mig själv.

.

Dad, I admit I miss you

"Att gråta riktigt riktigt häftigt så att andetagen tar slut
och rösten och man faller till marken och blir blind
och bara öppnar halsen och skriker och
det enda som finns kvar är tomhet efteråt, för tårarna torkar ju."
- jag vill inte ha de så längre, jag orkar inte.

Jag sluter ögonen och jag hoppas att du tar mig i handen
och överraskar mig, kommer oanmäld och är här när jag vaknar
och jag hoppas att du gör mig hel, att du läker mig.

världensbästa.

without you i don t even have a pulse
all alone it's dark and cold

vi håller ihop, föralltid.
missualready

If I ran, would you ran after me?

"Fanns känslorna där eller var det bara tomma ord du sa till mig? Känslorna tar över och jag vill inte falla för någon. Någon är du. Men det är redan försent. Jag fall för dig för längesedan. Jag ljuger och försöker intala mig själv att det bästa kanske är att släppa dig. Men jag vill inte, jag kan inte. Jag skulle sakna allt vi inte var och allt vi inte kommer att bli. Jag kommer sakna dig, dina små och idiotiska saker som bara du gör och sättet du ler på. Jag kommer inte släppa dig, aldrig någonsin. Jag älskar dig, världens bästa."

.. Då man har fjärilar i magen, leendet så stort, då man endast tänker på hur lycklig man är just då. Det kommer jag kanske inte jag uppleva igen. Det gör så ont när jag tänker på det fina som vi två hade, som sedan bara försvann. Du fick mig verkligen att må bra, fick mig att glömma allt negativt som fanns rumt omkring mig. När jag var med dig så kände jag mig verkligen trygg i din famn. Jag saknar dig, saknar dina armar runt mig, saknar dina kyssar. Hoppas att du ändrar dig och kommer tillbaka, för att för mig är du en dröm. Den enda jag skulle vilja vara med. Du stal mitt hjärta och nu är det ditt.

Why don't you need me, tell me baby why don't you need me?
When I make me so damn easy to need.

Ett iskallt gift som långsamt men säkert får mig att tappa varje vilja till försök. Jag försöker finna intresset, försöker hitta glädjen, och inte bara lägga rutin i mina ord. Mina sköra små ord, mina viskningar till saknad. Men det finns inte där längre, det seglade i väg med lätt vind i segel och lämnar mitt hjärta med dystopi i sikte.

(http://platine.blogg.se)

Vill säga någonting men jag kan inte tänka klart

Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks

Varje gång är som den första gång vi sågs

Även om det är över nu

Allting har förändrats 

Men du finns kvar 




Allt var svävande men nu så ser ja klart

Mina minnen höll mig uppe varje dag

Du är som att andas för

Jag gav aldrig upp dig när du försvann

Långa dagar blev till nätter sen till år

 ♥..
Petter – Längesen 

"1 year, 12 months, 365 days. A year ago right now I stood on top of a rooftop with him and he kissed me for the first time. I was such a different person, so innocent, so untouched, so unaware of how he would change me in the year to come.


But life happens, and suddenly you find yourself so far from where you've been. No warnings, no street signs, no one telling you where you made the wrong turn. From now on, every day will be a year since that day I spent with him: a year since I went to his house for the first time, a year since he brought me ice cream instead of soup when I was sick, a year since that photographer stopped us to take a picture of "the most beautiful couple he'd ever seen," a year since he left me a crying voicemail when his friend died, a year since I saw that look in his face and knew he was it for me, a year since he said I love you for the first time, a year since I couldn't say it back, a year since he left me, a year since he left everyone else. And soon it will be 2 years, then 3, then 10, and I won't even remember his face anymore and something somewhere will remind me of him and I will think to myself I really loved that boy.

A year since he kissed me, one month since he left me, two weeks, one day, four hours, seventeen minutes, and thirty-six seconds since he left us all. The hours keep moving along now, but the sun setting and rising, setting and rising is the only sign that time is still passing at all. I spend all my time at home; all I ever want to do is sleep. I don't go out with my friends, I don't feel like dancing, I can't focus on anything because I'm so goddamn tired of fighting that I've given up and I hate myself for it. I miss him, I have missed him, and missing him has become this dull aching hole in my chest, this feeling that comes in waves and bowls me over and makes me shake. I see pictures of him that make me cry and I think that I really fucked up and I wonder who I am and why I'm not doing absolutely everything I can to fix it, but then I realize that I can fix a lot of things, but his death is not one of them.

To every girl or boy or woman or man reading this: the biggest mistake you will ever make is letting fear of I love you stop you from saying it. I was afraid, but he thought that meant I didn't care. After a while, he gave up and it hurt him too much to stay. The only thing keeping me going when he left was the knowledge that he was the person I was meant to be with so in a little while, whether it be days or months or years, I would get another chance. I knew this so clearly that even when life felt so hard without him, I kept my chin up and the tears off my face because I knew he would be back. I forgot that life is fragile, hearts are only protected by a thin little cage of bones, people are born and die every day. I never once thought that I wouldn't get that second chance. I lived on it, it kept me breathing, and now that he is really gone I can't live without it.

So please, I beg of you, tell him or her. I didn't because I was afraid of humiliation, of getting hurt, of emotions so little compared to how I feel now. If I had said it he would have been at prom with me when it happened. He wouldn't have been the one picking up dinner for his mom so he wouldn't have been in that car and been at that intersection when that truck ran through that light and he would still be here. Please say it when you feel it because now the world is spiraling into chaos around me and every picture of what I was so sure my life would be like has been shattered and I need to do something to stop this from happening to anyone else.

It didn't have to be this way. It could have been a year since I said I love you back. It could have been 10 years from now, remembering where it all began on that rooftop, remembering how he always thought it would last a lifetime and, though I never said it, so did I. It could have been different, but it isn't. So I will just sit here and keep on breathing and hope that time will make each day, each month, each year a little bit easier to bear without him. I will keep trying to fit together the pieces of my life that I have left, even when the puzzles still a mess and I still feel so broken. It didn't have to be this way for me, and it doesn't have to be this way for you. Sometime in this life, the person who means to you what he did to me will be gone. Hopefully you will have time with them, time that I didn't have, but even if you do, it will happen sometime in the far future and when it does, the regret will break you if you never said it.

So here it is Connor, I like to think better late than never:



I love you."

Allt jag vill ha är ren & äkta kärlek - jag vet att jag kan få de ifrån dig.

miss u babii!

Ni kom, ni blev mina hjältar och ni hjälpte mig stå rakt.
Jag har alltid vetat vägen men ni hjälpte mig att gå.

j a g  ä l s k a r  e r